Sorg.
Ibland, går jag dit och säger "Hej" till mamma.
Som idag, jag tände inga ljus eftersom det redan fanns två tända.
Min moster, mosters man och kusin hade varit där tidigare!
Jag lämnade dock en liten text :)
"24 november, 2007 – 24 november, 2010
Idag har det gått 3 år sedan du försvann från oss, från mig.
Det blev en lördag av sorg och tårar, idag är en sorglig dag.
Du blev sjuk och det fanns inget vi kunde göra för att stoppa vad som var på väg att hända och vad som även hände. Det är orättvist och man tror inte att det kommer hända en själv fören det händer.
Varför är en fråga man gärna vill ställa, men inte skall.
Det är en fråga som kommer att göra oss tokiga, eftersom det är en fråga utan svar och mall.
Vi saknar dig
Vi älskar dig
I och med detta, pratar jag sannerligen för oss alla.
Syster, mamma, mormor, moster, sambo, vän och svägerska.
<3"
Det är tufft och ingen idé att försöka förstå. Det vet jag också. Min man dödades för 4½ år sedan och de svåra frågorna har inget svar. Att prata om den kära och minnas roliga saker hjälper ibland men inte alltid. Det är bra att du pratar med din mamma, Hon
hade nog svårt att lämna sin flicka också.Ta väl hand om dig!
Att minnas kan i allafall stundvis ge leenden på läpparna, det är skönt! Som nu, jag kom precis och tänka på en julafton när vi stod och sjöng "Pärleporten", du vet nog vilken jag menar, Haha.
Jag beklagar sorgen för din man :( och tack för din kommentar.
Sköt om dig så ses vi imorgon!
